I am Legend

I am Legend är en superklassiker inom den post-apokalyptiska genren. Den kommer garanterat dyka upp bland de tio första tipsen du får om du skulle fråga efter post-apokalyptiska böcker på vilket forum helst, eller IRL. Över huvudtaget har denna berättelse haft mycket stor inverkan på allt från zombie och vampyr-verk i överlag och även till hur de odöda även hittat och tagit sin nu mera relativt självklara plats i världen-efter-domedagen.

I det här inlägget tänker jag försöka avhandla själva boken I am Legend samt de (mindre lyckade) filmatiseringarna av novellen så rättvist jag kan.

Boken

Som sagt är boken en klassiker som verkligen bör läsas oavsett om man gillar domedagsberättelser eller ej, det är helt enkelt en bra bok. Denna skrevs av Richard Matheson redan 1954 och håller mycket väl än idag, trots att den har några år på nacken. Det handlar om huvudkaraktären Robert Neville som ensam överlevt en mystisk pandami som gör de infekterade till zombievampyrer. Man får följa hans dagliga liv Los Angeles där han gör vad han kan för att klara sig igenom dagen. Mest så tillbringar han tiden med att förbättra på sitt hus, som är hans fort där han kan sova om säkert om nätterna och letar mat och andra användbara grejor samt dricker rätt mycket sprit.

Själv är han immun emot vampyrsjukan efter att blivit biten av en försvagad fladdermus i yngre dagar, eller det är i alla fall hans teori. Han förlorade både fru och barn när pandamin slog ut världen och mycket av boken handlar om att han tänker tillbaka på tiden som var.  Om dagarna fixar han med sitt hus, letar upp och dödar de vampyrer han kan finna. När det blir mörkt återvänder han hem och barikerar sig i sitt hus, äter mat och dricker sprit. När natten faller på kommer zombievampyrna till hans hus och ropar hans namn och ber honom komma ut medans de med våld försöker ta sig in. För att stänga detta ogudaktiga oväsen ute från sitt sinne lyssnar han på hög musik och dricker ännu mer, tills han tillslut somnar. Sen följer nästa dag som är lik den förra.

En intressant detalj är zombievampyrkvinnorna som försöker locka ut Neville med sina nakna kroppar för att anspela på hans oerhörda sexuella frustration, som aldrig ens nämns i någon av filmerna.

Så håller det på tills han en dag tröttnar på sitt dekadenta liv. Han frågar sig själv om han tänker sitta där och leva dag ut och dag in på samma sätt i väntan på att han antingen kommer dricka ihjäl sig eller dö av naturliga orsaker vid hög ålder eller någon olycklig olycka. Han kommer fram till att han måste styra upp sig och detta gör han även med besked.

Han börjar fundera på hur sjukdomen fungerar, varför de infekterade inte klarar av solljus, är känsliga för lök och rädda för kors. Detta till min stora glädje helt enligt den vetenskapliga metoden. Han börjar komma fram till  hypoteser och för att bekräfta dessa så behöver han exprimentera och läsa på.

En signifikant skillnad mellan den ursprungliga boken och filmerna är att han här inte tidigare jobbat som vetenskapsman utan väcker intresset för att behovet finns och lär upp sig själv från grunden genom att ta böcker om blod, virus, anatomi, baciller från stadens bibliotek och bokhandlar och skaffar sig kunskapen helt på egen hand.

Han inser tillslut att han behöver ett mikroskop för att bekäfta sin teori om att infektionen orsakas av en illvillig bacill. Efter mycket om och men får han tag i ett och efter ännu mer kämpande så lyckas han även bemästra det. Genom att ta det bruna blodet från en av de infekterade och göra ett preparat av det så inser han attt han faktiskt hade rätt. Infektionen ursprung är av en bacill, denna krävde hela tiden färskt blod för att överleva och så vidare och så vidare. Sedan tar han steg för steg reda på mer om dessa varelser, varför de inte tål solljuset och varför en påle genom kroppen (inte bara hjärtat) dödar dem, samt överkänsligheten mot lök.

Detta gör novellerna till science fiction, som faktiskt inte nödvändigtvis behöver intehålla rymdskedd eller laserpistoler. Det gillar wastelandz.

Vad som sedan händer får läsaren själv ta reda på. En mycket intressant detalj i boken är att de finns två typer av de infekterade. Den första är levande människor som ”endast” blivit infekterade, dessa har alla de vanliga vampyrattributen, men är ändå levande. Den andra typen är de som dött och sedan kommit tillbaka som dumma (zombie?)vampyrer. En viss (och mot slutet, stor)skillnad görs mellan dessa.

Man kan även notera att hunden som har en större roll i filmerna inte alls är med särskilt mycket i boken, även om den skänker glädje till Robert Neville under en kort period.

Twisten i slutet får sägas vara lite oväntat och abrupt men jämfört med filmerna så är slutet i boken ändå tveklöst det allra bästa.

I mitt tycke en helt genialisk bok som måste läsas.

The Last Man on Earth (1964)

The Last Man on Earth är en svartvit film från 1964. Den första filmatiseringen av I am Legend och i mitt tycke den mest lyckade och minst dåliga, kanske för att den är mest lik orginalhistorien och att Richard Matheson var med och skrev manuset, även om han inte blev nöjd med det. Regisserade gjorde Ubaldo Ragona och Sidney Salkow. Huvudpersonen som istället för Robert Neville här heter Dr. Robert Morgan spelas av Vincent Price som utifrån omständigheterna gör ett rätt bra som den ensamma mannen.

Det mesta är sig likt från boken, förutom att han jobbar som vetenskapsman, använder sitt eget immuna blod som botemedel och att man får mindre fakta om sjukdomen än i boken. De infekterade beteer sig även på ett annat sätt i  The Last Man on Earth, i filmen är de sega och mycket mer zombie-aktiga till skillnad mot i boken där de är snabba och kan springa och klättra. Likheterna med Zombiesarna i Night Of The Living Dead är slående.

Slutet är också annorlunda, lite sämre men ändå helt acceptabelt och innehåller samma symbolik som i boken.

Som i många äldre filmer finns även i denna den där obligatoriska käcka stämningen rakt igenom filmen. Allt är väldigt pampigt. Personligen så gillar jag det. Det blir nästan lite teatraliskt, på ett bra sätt.

Hur som helst är detta helt klart den bästa filmatiseringen av I am Legend, förutsatt att man gillar ett lite äldre filmstuk

The Omega Man (1971)

The Omega Man är den andra filmatiseringen och kom ett par år senare, 1971 regisserad av Boris Sagal med Charlton Heston som huvudrolls innehavare. Robert Neville jobbar här som vetenskapsman inom det militära och det är i denna film saker och ting börjar gå utför. Omega man tar några rejäla steg bort från bokens ursprungliga storyn.

Neville är inte immun från början utan lyckas precis vaccinera sig med ett exprimentiellt och otestat vaccin i rättan tid, när ”pesten” bryter ut och överlever därmed. Pesten slår ut större delen av samhället men gör inte de infekterade till vampyrer. I själva verket har de flesta av de vampyriska (och zombie-lika) attributerna har nästan helt tagits bort i Omega Man.

Några som drabbades av pesten överlevde också i form av argsinta mutant-albinos, iklädda ”tuffa” solglasögon och ”ritualklädnader”. Mutanterna har samlat i någon slags sekt som avskyr teknologi och kallar sig ”The Family” (någon mer än jag som drar paralleller till ett uppdrag i Fallout 3?) konfilkten består i att The family försöker döda Neville då han anses vara en spillra av den gamla teknologiska civilisationen.

För övrigt är pestens orsak mänsklig biologisk krigsföring, därav mutanternas avsky mot mänskligt skapad teknik.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om denna film. Det är en allmänt flummig, naiv och meningslös 70-tals-stämning och Charlton Heston gör väl  inte direkt något spektakulärt jobb som Robert Neville heller. Tjejen som här heter Lisa, som i boken heter Ruth har dessutom en helt annan roll och karaktär än i boken. Det är egentligen en helt annan historia, jämfört med boken. Vissa hyllar den här filmatiseringen av novellen, jag håller inte med.

Slutet är även rätt tråkigt och platt. Utan att spoila för mycket så ”vinner” mänskligheten och det känns lite oenhetligt i förhållande till resten av domedagstemat.

I am Legend (2007)

2007 kom nästa försök och detta tordes vara en film som de flesta redan sett, då det inte var allt för länge sedan den kom och att den är rätt välkänd. Jag vill minnas att det var en del hyllningar av den då den precis kommit ut.

Med Will Smith som Robert Neville, mannen som med sin medverkan automatiskt gör vilken seriös film som helst till dålig komedi?

Som man kan gissa sig till, så funkar det inte så bra. Det känns bara inte trovärdigt någonstans. Men jag kan tänka mig att den kanske kan tilltala en yngre publik som föredrar lättsam underhållning. Läser man lite om hur filmen utvecklades fram så ser man att en lång rad skådespelare, om antagligen hade gjort ett mycket bättre jobb i rollen som Neville, var aktuella.

Hela produktionen kantades av problematik, produktionen startades 1994, lades ned, återupptogs och blev till slut klar 2007 med Francis Lawrence creddad som regissör.

Eftersom detta är en stor mångmiljons hollywood-produktion med stora namn i, kan man lätt luras att det automatiskt skulle göra filmen bra. Men så är inte riktigt fallet. Hollywood har som bekant en förmåga att twista sönder storyn, från en från början bra bok, så att den ska passa den breda massan så väl som möjligt och därav generera mer stålar.

Positivt är att den till skillnad mot The Omega Man och I am Omega (som jag nämner nedan) i alla fall går tillbaka lite mer till bokens story. Vampyrerna har i alla fall inte solglasögon. Fast vampyrerna här har inte mycket att komma med här heller, seniga hjärndöda snabbspringande gollum-liknande saker. Man kunde förväntat sig mer från en storproduktion, kan man tycka.

Även slutet i filmen ändrades för att passa in bättre in hos massorna.

I övrigt utspelar sig det hel i New York istället för LA och viruset kom från ett läkemedel var syfte var att bota cancer. Neville jobbar inom militären som virlog och är såklart helt immun. Hans enda levande vän är sin hund (som är med från början), men han lägger rätt stor tid på att prata med skyltdockor.

Eftersom han innan viruset bröt ut och dödade 90% av mänskligheten jobbade inom militären har han självklart en mycket dyrt, välutrustad och fullständigt labb i källaren där forskar han efter ett botemedel med råttor och tillfångatagna gollums som försöksdjur.  Varje dag åker han också till en brygga med sin hund Sam för sända radiosignaler med information om honom själv och vart han håller hus, i hopp om att någon annan överlevande ska höra det.

På grund av hans militära förflutna har hans hus självklart mer eller mindre blivit ett väl överbeväpnat fort.

Så håller det på tills han träffar den obligatoriska tjejen som här heter Anna och spelas av Alice Braga, som redan har ett barn när de möts. Gentemot de andra filmerna och boken har hon en väldigt annorlunda roll. Efter att de möts tar historien en stor vändning och spårar mer eller mindre ur helt.

Den största skillnaden mellan filmen och boken är egentligen att hela symboliken och betydelsen av ”I am Legend” ändras i  filmen. I boken är han en legend för att han är den sista av sin sort, i filmen för att han gör något ”stort” och viktigt. Det känns tråkigt och opasande.

I överlag känns filmen allt för hoppfull.

Personligen lade jag större delen av filmen på att hata Will Smith och hans insats och för att den där härliga post-apokalyptiska ödekänslan aldirg infann sig på grund av honom

Men gillar man Will Smith så..

Plus för zombiehundarna dock.

I am Omega (2007)

Seriöst. Se den inte. Jag inbillar mig att jag inte har den bästa filmsmaken i världshitorien direkt.

Men när till och med jag verkligen får kämpa för att se klart en film och inte stänga av den, då är det dåligt på riktigt.

I am Omega kom samma år som storproduktionen I am Legend och var väl något försök att glida på den för att få uppmärksamhet.

Huvudkaraktären spelas av Mark Dacascos (bara det säger väl sitt) och heter här Renchard. Story:n är verkligen bara konstig och tråkig. I am Omega är inte en officiell filmatisering av boken och ger heller inga som helst credd till denna som ursprung till idéen. Även om grundidén tydligt anspelar på den. Annars är det inte mycket alls som är sig likt.

De infekterade är inte vampyrer utan förruttnade arga kannibaler. Renchard hänger på intenet för att leta andra överlevande och planerar att spränga hela staden med hjälp av tidsbomber planterade vid gasledningar. Två löjliga militärsnubbar dyker upp och vill träffa den obligatoriska tjejen som tagit kontakt med honom över internet och så vidare och så vidare. I det stora hela är det bara tråkig B-Action, och dålig sådan.

Det finns egentligen ingen anledning all att se denna film, om man nu inte som jag hade som projekt att ta sig igenom alla filmerna.

Slutsats

Som slutsats kan man kort och gott säga att alla filmatiseringarna på den legendariska boken är dåliga på sitt lilla vis och knappast sevärda i annat syfte än kurriosa till boken, kanske med lite undantag av Last man on Earth. Tydligen så är det på gång en uppföljare till I am Legend även denna gång med Will Smith som huvudroll innehavare. Den kommer nog bli ännu sämre.

Äh, läs eller lyssna på boken och njut istället.

Annonser

~ av Jonas på 2010/03/16.

Ett svar to “I am Legend”

  1. Jag måste faktiskt säga att I am legend med Will S. är en av de bästa post-apokalypsfilmer jag sett. Jag hatar också Will men här går han verkligen ifrån sin humor-roll och gör en bra prestation, dock vet jag att en anonym skådespelare hade gjort rollen hundra gånger bättre, men det funkar fortfarande.

    Filmen ger verkligen känslan av att vara ensam i en stad där alla människor försvunnit, hur naturen börjat erövra asfalten och hur man försöker skapa ett normalt liv i en onormal värld.

    Sen möter han tjejen efter en timme, och sen är det världens sämsta smörja som någonsin gjorts av Hollywood och allting blir skit.

    Finns faktiskt ett alternativt slut med på DVD-utgåvan där den följer boken mer. Sen den här: http://www.firstshowing.net/2008/03/05/must-watch-i-am-legends-original-ending-this-is-amazing/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: