Metropia

Metropia är en svenskproducerad animerad film med regi av Tarik Saleh och manus av Fredrik Edin, Stig Larsson och Tarik Saleh från sent 2009, relativt nyutkommen i skrivande stund dvs.

Metropia är i första hand mest en dystopisk film och kanske inte så mycket post-apokalyptisk i ordets rätta bemärkelse även om rätt mycket faktiskt gått åt helvete i den dystra gråa framtid Metropia presenterar men det är alltid bra att skära av med lite dystopi, för variationen skull. Notera ”dystopi”-taggen.

Året är 2024 och Europa har mer eller mindre kollapsat ekonomisk. Det enorma företaget TREXX med dess allsmäktige direktör Ivan Bahn har mer eller mindre tagit över allt helt. Europas tunnelbanesystem har byggts samman till ett enda enormt omspännande nät av tunnlar som forslar folk från och till sina jobb. TREXX har även satt samman ett system där schampo gör att små minisändare kommer in i människors huvuden och via tunnelbanorna finns system som fångar upp alla de gör. Men inte bara det. Det finns en stor hemlig central som övervakar individerna och mer än så: övervakaren kan inte bara se och höra allt en person gör, övervakaren kan läsa tankarna och kan själva tala inne i människans huvud.

Huvudkaraktären Roger lever ett stillsamt liv med sin flickvän Anna. Han jobbar på ett kontor men vantrivs. Han känner på sig att något inte står rätt till i samhället, undviker tunnelbanan genom att cykla istället (vilket är förbjudet) och har en suspekt och misstänksam inställning till andra människor. En dag på väg till jobbet upptäcker han att hans cykel är sönderslagen och tvingas ned i tunnelbanan. Där han ser Nina, den snygga tjejen som pryder schampo-förpackningarna. Han börjar följa efter henne och dras in i systemet där han successivt får reda på hur allt fungerar och hur allt verkligen ligger till.

Metropia börjar extremt bra men håller inte riktigt hela vägen. Jag tyckte den kändes lite för lång (86 min) och kunde mycket väl kortats ned till hälften utan att för den skull förlora något story-mässigt. Det blir liksom lite långtradigt. Dock tar den sig fram mot slutet.

Jag tycker verkligen inte att det är en dålig film. Den är väldigt välgjord och snygg. Allt är grått och slitet på ett estetiskt tilltalande vis. Karaktärerna med sina sorgsna ögon tilltalar också. Det ligger en tung vardagsdystopisk känsla och ett klassisk 1984-budskap över hela filmen, så på så sätt har den verkligen lyckats. Men story:n och tempot kan ibland kännas lite platt. Vardagsångest för all del, men det händer lite för lite, stundtals. Men det är nog lite en smaksak.  Gillar man dystopier så är detta ändå 86 väl spenderade minuter. Kul är också att den faktiskt är svenskproducerad, mig veterligen har inte Sverige lyckats spotta ur sig så många dystopiska filmer.

Dystopi är för mig personligen ett lite uttjatat ämne, i och med FRA och hela den grejen så blev det så himla mycket tjat om storebrorssamhället och 1988. Men faktum kvarstår att det ändå är ett viktigt budskap de flesta dystopiska verk har, vill vi verkligen leva i ett totalitärt strängt övervakat samhälle? Därav fyller dessa filmer och böcker en funktion i from av ett varnande finger om hur det faktiskt skulle kunna bli och vart vi kanske är på väg. Även om det kanske inte direkt skulle finnas mikroskopiska sändare i vårat schampo i framtiden.

Annonser

~ av Jonas på 2010/04/23.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: