The Day After

Ännu en film om vad som händer när ett land bombas med kärnvapen.

The Day After kom ut 1983, alltså ett år före den mer välkända Threads. The Day After är regisserad av Nicholas Meyer och skriven av Edward Hume. Denna gång utspelar sig kärnvapenscenariot i USA, närmare bestämt i östra Kansas ”in the middle of nowhere”. Detta är ett trevligt koncept eftersom det påvisar att precis vem som helst kan drabbas väldigt hårt även om fast inte bor i en av dom större städerna.  I Kanas råkar det finnas ”missile silos” (översättning?) vilket gör stället till ett strategiskt mål för ryssarna. För åter igen är vi mitt uppe i det brinnande kalla kriget som enligt The Day After aldrig tog slut.

Likt Threads och The War Game ligger fokus på rätt många människor ävern om huvudrollsinnehavaren kan sägas vara Dr. Russell Oakes (Jason Robards) men det finns även ett relativt stort fokus på Denise Dahlberg (Lori Lethin) som lever med sin familj vars pappa är något överbeskyddande. Hon har träffat en kille som hon ska gifta sig med inom några dagar.

Folk är i allmänhet rätt lugna och helt övertygande om att det inte kommer att bli något krig, att det kommer avstyra sig självt i sista minut, likt kubakrisen. Detta trots dom dagliga upptrappningarna.

Plötsligt händer det. Det råder en förvirring mellan dom båda länderna vilket resulterar i panik och att USA avfyrar först. Så snart Sovjet får reda på detta avfyrar även dom sina missiler mot sina mål i USA. I vanlig ordning leder det hela till stor förödelse och lämnar landet i katastrof och förvirring.

Det första som slår mig när jag ser filmen är den extrema kontrast man försöker bygga upp genom att låta alla människor man får se i filmen vara fullkomligt lyckliga och fullbordade inombords. Alla lever den amerikanska drömmen och är otroligt nöjda med detta. Detta för att få lidandet efter attacken att verka större såklart. Men det känns mest krystat och onödigt, speciellt när man ser det som icke-amerikan och inte alls kan relatera till det.

En intressant grej är även att ryssarna avfyrar en EMP (ElectroMagneticPulse) som slår ut all elektronik innan de smäller av atombomberna. Tämligen smart.

Men det med fascinerande med The Day After är utan tvekan sjukhuset där Dr. Russell Oakes jobbar som trotsar bristen på el, överbelastningen av människor som vill ha vård, dom dåliga tillgångarna på medicin och utrustning men ändock gör sitt absolut yttersta för att vårda så många som möjligt.

Domedagsgudstjänsten senare i filmen är också tidslöst bra.

Annars så är The Day After rätt lika både Threads och The War Game. Jag tycker nog personligen att Threads är bäst men The Day After är absolut sevärd.

Filmen har även en hel det rolig trivia som kan vara värt att kolla in. Länk

Annonser

~ av Jonas på 2010/05/09.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: