Att dra saker för långt. Domedagsromantik

Eftersom jag har en blogg som är helt dedikerat till den post-apokalyptiska och dystopiska genren vill jag klargöra några saker.

Jag som står bakom bloggen hänger då och då på ett internationellt forum som likt Wastelandz också är helt dedikerat till genren. Forumet är relativt nytt och har inte så väldigt många medlemmar men dom få som är aktiva diskuterar väldigt mycket och det tenderar bli livliga diskussioner om saker och ting. Jag registrerade mig tidigt och tyckte att forumet var en alldeles strålande idé eftersom man då kunde komma i kontakt med andra människor med samma intresse och därav få tips och snabbt få upplysningar om nya eller obskyra bloggbara grejer.

Jag är rätt nernördad i genren och det hör väl till att man påverkas av detta och således bli lite utav en domedagsromantiker. I mitt fall sträcker sig detta till att jag brukar fantisera om hur jag bäst skulle bära mig åt för att klara mig så bra som möjligt i ett visst scenario eller slött googla på Geiger-mätare. Men jag är strikt utav åsikten att en eventuell ”domedag” endast är negativt för i princip alla och på inget sätt över huvudtaget ens är lite önskvärd och den med lite vett i kroppen inser att domedagen är osoft i stil med Threads! och inte cool och fräsig som i typ Mad Max, hur mycket man önskar sig det senare. Det är alltid viktigt att försöka vara realistisk. Därav vill jag poängtera att jag endast råkat snöa in mig på en kulturell genre och att det inte sträcker sig mycket längre än så.

Det som jag tycker är fascinerande med post-apokalyps är främst överlevnadsaspekten, att verkligen behöva kämpa och anstränga sig för att klara sig genom dagen. Detta är med största sannolikhet ett resultat utav att man sitter här i västvärlden och lever ett lugnt, fridfullt och ett rätt gott liv.

Det andra jag gillar är hur man tillsammans bygger upp något nytt från grunden och försöka undvika att göra dom misstag och felsteg tidigare generationer gjorde innan världen föll. Att bygga upp något vackert och ståtligt från början med gemensamma krafter. Något som tyvärr inte tas upp allt för mycket i filmer och böcker.

Så det är egentligen inte själva undergången i sig som är intressant.

Men för att återknyta till det jag skrev i början av inlägget så i första sekunden man kommer i kontakt med folk som är lika insnöade i genren upptäcker man extremisterna, ständigt dessa extremister som prompt måste dra hela grejen alldeles för långt. Folk som på riktigt bygger en bunker i källaren, stackar upp med konserver eller till och med börjar tillverka eller inhandla vapen, eller seriöst överväger att köpa in sig hos Vivos eller peppar inför 2012.

Jag tycker att det är så oerhört jävla tröttsamt. Kan man inte bara se det för vad det är, en intressant och ofta humoristisk genre? Varför är det egentligen nödvändigt att överdriva och göra det till värsta grejen när det uppenbarligen om det hände på riktigt inte alls skulle vara särskilt fräsigt?

Därav vill jag starkt poängtera att Wastelandz ska ses med glimten i ögat och inte ses som någon guide till undergången och att i den mån det publiceras saker här som på något sätt är kopplade till verkligheten så ska det ses som kuriosa till den kulturella genren snarare än några uppmaningar om att leva i förhoppningar/rädsla för att världen ska braka ihop.

Men det bästa med en eventuell undergång är helt klart att den kommer med en klar och tydlig dresscode 😉

Annonser

~ av Jonas på 2010/05/28.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: