Jericho

Jericho är en amerikansk tv-serie skapad av Stephen Chbosky, Josh Schaer och Jonathan E. Steinberg (CBS Paramount Network Television) som visades från sent 2006 till mars 2008. Serien består av 29 episoder varav den första säsongen består av 22 episoder och den andra säsongen endast 7 avsnitt. Tyvärr så hade inte serien särskilt höga tittarsiffror och fick inte speciellt bra kritik så Jercho blev dessvärre inte särskilt långlivad, till dom hängivna fansens förret.

Även om serien kanske inte var särskilt populär sett ur ett ”mainstream”-perspektiv, om det nu finns ett sådant, så finns det ändå många som såg den och älskade den. Själv så gick den mig helt förbi i många år tills nu då jag gav den en chans och upptäckte hur fantastisk den är.

Jag tycker att det är svårt att skriva om en tv-serie faktiskt, det är svårt att veta hur mycket man ska skriva om utan att förstöra upplevelsen för någon, eller utelämna för mycket och få serien att framstå som tråkig och ovärd. Men jag ska göra mitt bästa.

I piloten får man inte reda på särskilt mycket, vilket är rätt eggande.

Jake Green (Skeet Ulrich) återvänder till sin hemstad Jericho som är en liten stad med några tusen invånare i Kansas. Han har inte varit hemma på 5 år och svarar undvikande angående vad han har ägnat sig åt under den tid han varit borta när hans gamla vänner och familj frågar. Hans morfar har just dött och han är ute efter sin del av arvet för att starta ett nytt liv. Det framgår även att han levt ett brokigt liv och alltid hamnat i bråk och trubbel, till skillnad från sin bror, Eric (Kenneth Mitchell) som alltid varit skötsam och  följt deras rejäla far borgmästaren Johnstons (Gerald McRaney) fotspår. Det visar sig även snart att Jake och Eric aldrig stått varandra särskilt nära. Allt slutar såklart i katastorf och bråk. Johnstons fastslår att Jake inte har mognat tillräckligt mycket och därav inte är redo att få pengarna men lovar dock att när han visat sig redo så är pengarna hans.

Jake blir bestört och beslutar sig åter igen för att lämna Jericho och kör iväg i sin fräcka bil. På väg därifrån ser han på håll en enorm explosion i form av ett svampmoln. Han förlorar kontrollen över bilen och kör över på fel sida och krockar våldsamt in i en annan bil på väg mot honom.

Det visar sig vara en kärnvapenexplosion som har detonerat någonstans åt Denver-hållet. I och med detta skärmas Jericho av från omvärlden och tvingas med alla medel möjliga att överleva svält, interna konflikter, radioaktivt nedfall, upplopp, stridigheter, lurifaxar och bidragare, soldater, flyktingar och giriga kriminella gäng.

Borgmästaren Johnston kämpar för att behålla lugnet i staden och uppmanar stadens invånare att hjälpas åt för att klara sig igenom katastrofen istället för att strida sinsemellan. Men motarbetas av Gray Anderson (Michael Gaston) som är hans motståndarkandidat till borgmästarplatsen.

Jake överlever turligt nog kraschen och tvingas återanpassa sig till staden och gör allt han kan för att hjälpa allt och alla utifrån sin egen moral. Folk upptäcker att att han har en massa ovanliga kunskaper och frågor börjas ställas om vad han egentligen har gjort och vart han har varit under dom där fem åren.

Exakt en dag innan bomberna föll över USA så flyttade en man vid namn Robert Hawking (Lennie James) in i Jericho tillsammans med sin familj. Dom håller sig mycket för sig själva betalade huset helt i kontanter. Något är mystiskt med Hawkings men inget kan riktigt sätta fingret på vad, hade han med attackerna att göra? Vems sida är han på?

Ynglingen Dale (Erik Knudsen) jobbar extra i en matbutik occh har inte särskilt bra rykte men har självklart kärat ner sig i Jerichos populäraste tjej.

Stanley bor tillsammans med sin döva syster Bonnie och är skuldsatta och är på väg att förlora sina ägor.

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till, för Jericho handlar om väldigt många person. Visst kretsar det mycket kring Jake men fokus ligger även mycket på andra vilket jag ser som positivt. Jag tycker att Jericho är en ypperlig tv-serie och jag sögs in i den redan i piloten. Dock måste jag erkänna att jag var rätt skeptisk till en början, jag trodde det skulle vara mycket mer USA-propaganda än det faktiskt var. Alla karaktärer i serien känns väldigt männskliga och representerar inte direkt amerikanska perfekta sterotyper vilket jag uppskattar väldigt mycket. Det är bara människor i en stad som gör sitt bästa för att klara sig så bra som möjligt och ibland gör dom till och med fel.

Tempot är högt i kombination med att man får reda på lite lite mer av vad som faktiskt står på i varje avsnitt därför fastnar man väldigt lätt för att man helt enkelt inte kan stå ut med att inte veta vad som händer.

Jericho är post-apokalyptiskt utan tvekan och har nog nästan alla ingredienser man vill ha, kanske med undantag av roliga/hårda outfits, stora extremfärgare hår och mutanter. Men det kan man klara sig utan. ”Realismen” i Jericho tilltalar tillräckligt mycket. Man får en känsla av att det faktiskt skulle kunna bli såhär.

Det händer som sagt saker hela tiden och det är svårt att få nog och för mig är det helt oförståligt att Jericho hade dåliga tittarsiffror medans det gick/går bra för Lost och 24

Serien har såklart sina dalar och vissa avsnitt har inte lika hög kvalité som andra med på det stora hela tycker att jag att dom flesta avsnitt är strålande. Fram mot slutet av första säsongen tar serien en vändning och fokuset flyttas från ren överlevnad och att få upplysning om vad som har hänt till mer bekämpa konspirationen och befria sig från förtrycket. Det kan tyckas lite tråkigt men jag tycker ändå att det funkar.

Det var egentligen inte ens tänkt att det skulle bli någon andra säsong men fansen tjatade så mycket att det blev sju avsnitt till, dock räcker det ändå inte. När man sett klart allt så vill man ha mer, inte bara för att det är så bra men också för att det det finns så många lösa trådar och grejer som inte klarats upp helt. Själva mainstoryn ordnar sig såklart men det är så mycket andra grejer med dom andra karaktärerna dessutom bara bäddar slutscenen och vad slutet innebar för en fortsättning man aldrig lär få se röken av. Personligen hade jag nog sett ett mindre dramatiskt slut i kombination med att man satte punkt för alla sidospår istället.

Men om man bortser från dom små dalarna och det abrupta slutet så älskade jag verkligen serien och skulle lätt kunna tänka mig att se om den när som helst.

Jericho rekommenderas varmt och jag hoppas verkligen fler får upp ögonen för denna fantastiska serie!

Annonser

~ av Jonas på 2010/06/04.

Ett svar to “Jericho”

  1. […] sakta dammas av, när man väl vet hur allt ligger till får serien svårt att överleva och likt Jericho så löser man det med ett krig. Ibland funkar det om det görs på ett snyggt sätt men oftast blir […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: