Rats: The Night of Terror


Rats: The Night of Terror (Rats – Notte di terrore), mer italinsk post-apokalyps denna gång regisserad av Bruno Mattei och skriven av honom och Claudio Fragasso   från 1984. Kan lika gärna inleda med att höja ett varningens finger, Rats är B så fruktansvärt B att man inte riktigt ens vet vart man ska ta vägen. Om detta är en bra eller dålig grej får ni avgöra själva, men B är det, det bara skriker B.

Året är 2015 och jorden är förstörd av ett stort kärnvapenkrig. För att mänskligheten skulle överleva så skapade hon underjordiska samhällen där en ny ras tog vid ”The Second humanity”. Åren efter att bomberna föll kallas A.B, after the bombs. Efter ett tag tröttnade ett gäng på dom hårt styrda med sofistikerade samhällena underjord och flyttade upp till jordytan igen för att leva som sina förfäder gjorde. I och med detta föddes ännu en ny ras ”the new primitives”. Det råder en konflikt mellan dom männskliga raserna under och ovan jord.

Detta utspelar sig 225 A.B.

After the Bombs…

Vi får följa ett glatt och lättsamt gäng med motorcyklar, vapen, vilda frisyrer och organga scarfar som leds av Kurt ( Ottaviano Dell’Acqua). Gänget består av elva olika figurer där alla har sin tydliga ”grej”.

Det börjar lite segt. Gänget anländer till en stad och hittar ett mycket mystiskt hus, redan från början upptäcker dom att staden myllrar av råttor, men reflekterar inte särskilt mycket över detta. I huset hittar dom alla möjliga grejer, en stor dator, stora mängder mat och alkohol, en vattenrenare och i källaren en massa växter med frukt och grönsaker. Självfallet är det även massvis av råttor i huset. Efter ett tag börjar dom även hitta lik i huset. Under natten börjar råttor attackera enskilda medlemmar ur gruppen och dom inser snart att det inte är människor som dödar dom utan att det är råttorna, som dessutom verkar kunna tänka, resonera och kordinera attackerna. En hård kamp för fortlevnad påbörjas som även görs ännu svårare av interna stridigheter inom gruppen.

Man kan väl med gott samvete säga at storyn i överlag är lite tunn, detta i kombination med att den är alldeles för lång gör så att det känns som att den aldrig tar slut. Dessutom så är alla karaktärer supersterotypa, dumma, irrationella och väldigt överdramatiska så fort något händer. Manus och skådespel gör väl saken direkt bättre heller.

Personligen tycker jag nog att detta är en av dom sämre italienska post-apokalyps filmerna. Man måste nog antingen vara lite full eller ha en fascination/fobi för råttor för att kunna ta till sig den här filmen till fullo. På tal om detta skulle jag nog gissa att rätt många råttor dödades eller kom till skada under inspelningen av filmen, en liten parantes sådär.

Genom större delen av filmen frågade jag mig ofta vad syftet med filmen var, det känns ibland som den försöker vara en seriös skräckfilm, i andra stunden en konstig science fiction komedi. Jag förstod det aldrig riktigt.

Det som räddar filmen är det helt genialiska slutet som är totalt älskvärt, där den lilla storypåsen faktiskt knyts ihop med inledningstexten (något som jag inte trodde skulle hända). Men jag kan ändå inte låta Rats komma undan ”dålig film”-taggen med gott samvete, trots det sjukt bra slutet.

Annonser

~ av Jonas på 2010/06/05.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: