Toffs Bok

Hej igen. Jag passar på att väcka lite liv i bloggen igen.

Jag har precis läst ut den relativt nya boken Toffs Bok. Med kommentarer av Muham Bentson som är pr-nissen Kalle Dixelius debutroman, släppt på ordfront 2009.

Vi har alltså mer svensk dystopi att se fram emot, eller i detta fall är det till och med riktigt rå post-apokalyps.  Men det är något visst med mörka framtidsskildringar på just svenska och som utspelar sig i våra hemtrakter. Det blir nästan lite mer verkligt och känns nästan som att det skulle kunna hända, även om skildringen i sig kanske är speciellt bra så blir det ändå mer påtagligt då scenariot är nära en både språkligt och geografiskt. Samtidigt är det något visst med svensk dystopi det är en viss stämning i allt som sker och jag tycker att det märks väl att Dixelius antagligen både har sett Svenska slut och läst Efter floden grundligt för att sedan blanda det med lite fahrenheit 451 och några skopor Stockholms-facination. Så skulle man nog kunna beskriva stämning i toffs bok, på gott och ont.

Boken utspelar sig i ett Sverige som inte finns än. Det är ett Sverige där Ståkkålm, mestadels bebos av miserabla förtryckta trashankar som hostar lungorna ur sig i dragiga ruiner och kämpar och sliter för att överleva medans dom jobbar åt överheten ”fullmäktige” och skyfflarna. I detta Ståkkålm bor en ung herre, Toff ensam med sin mamma i ett stenhus i Hornschtull.
I denna framtid har Sverige fallit, inget vet riktigt vad som hände och man bryr sig inte heller och  överheten tjatar alltid om att dom har det bättre nu än förr. Kunskap och böcker är strikt förbjudet för dom slitande knegarna, men få är ändå intresserade av kunskap.En dag tar Toffs upp en penna och börjar skriva. Om livet, staden och kärleken. Han vet inte varför, men det känns rätt. Så han fortsätter trevande att skriva, trots att det är förbjudet och trots att han riskerar allt genom att bryta mot denna lag.

Två hundra år senare, år 2460, hittas Toffs manuskript. Det blir snart en av den svenska historiens viktigaste texter. Ett av de fåtal dokument från den kanske mest gåtfulla och sägenomspunna tiden i vår historia kallad ”den mörka tiden”, av goda anledningar.

Toffs bok blir en självklar del av inte bara den svenska litteraturhistorien, utan av hela den svenska historiebeskrivningen. Och för första gången finns nu denna klassiker publicerad i sin helhet, kommenterad av en av de ledande experterna på nutidshistoria: Muham Bentson.

Hela boken är skriven på framtidssvenska, vilket väl antagligen kan beskrivas som ovårdad och ungdomlig stockholmska, personligen tycker jag att det är jobbigt att läsa detta språk och får svårt att ta saker på allvar men jag misstänker att detta är tänkt att vara ett litet underliggande humoristiskt element i boken. I övrigt finns en genomgående fascination och nästan besatthet av stockholm rakt igenom boken, jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta men gillar man den kungliga huvudstaden kan jag tänka mig att det är trevligt.

Hur som helst så tycker jag att Toffs Bok är läsvärd, det märks att det är en debutroman och det är verkligen inte ett fulländat litterärt mästerverk men det är ändå lite småkul att läsa den. Det är väldigt mycket råhet i boken kan sägas, mycket slakt, våld och våldtäkter.  Dessutom är homosexualitet en stor del av boken som tar sig rätt festliga uttryck ibland (Diddy). Men som sagt helt klart läsbar men absolut inget mästerverk. Dock är det roligt att det börja komma lite fler svenska dystopier.

Man kan göra sig själv en tjänst och låta bli att läsa dom allra två sista raderna i boken också. Bara en liten parentes.

Annonser

~ av Jonas på 2010/08/07.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: