Blodsmak: Ett fall för Sennja Maler

Jag läste ut Blodsmak – Ett fall för Sennija Maler [En Science Fiction Deckare] skriven av Henrik Örnebring idag och har nu hunnit smälta den och är redo att försöka författa ett litet inlägg om denna bok.

Till och börja med har jag rätt svårt för både deckare och rollspel. Blodsmak utspelar sig nämligen i rollspelets Mutant:s säregna värld och är samtidigt en väldigt klyschig deckare. Däremot gillar jag post-apokalyps och science fiction och även om jag inte gillar rollspel har jag ändå i och med denna bok och kortfilmen Kunskapens Pris lärt mig att Mutant-världen inte är att underskatta.

Nog om detta.

Blodsmak är som sagt skriven av Henrik Örnebring och är hans debutroman som kom ut 2006 på förlaget Järnringen. Jag är ingen litteraturvetare men jag tycker det märks rätt tydligt att det är hans första roman, han sätt att skriva känns bitvis lite fumlande men på det stora hela tycker jag ändå att han gör ett väldigt bra jobb.

Blodsmak handlar om Sennija Maler som är privatdetektiv eller privatsnok som dom kallar det i boken. Hela handlingen utspelar sig i Göborg som förmodat är byggd ovan på spillrorna och ruinerna efter den gamla fornstaden Göteborg.  Efter som vi befinner oss i Mutant-världen så har världen gått under.

Det hela utspelar sig en rätt lång tid efter att allt gick åt helvete. Det är dessutom väldigt oklart vad som orsakade den globala undergången. Vad som dock är säkert är att det definitivt hade något med radioaktiv strålning att göra vilket resulterade i stora omvälvande mutationer. Djur muterades till intelligenta humanoider men behöll sina fysiska attribut och karaktärsdrag. Vi möter alltså bävrar, katter, ödlor, sorkar och andra djur som lever tillsammans med människorna. Det finns naturligtvis andra typer av mutanter också i form av människor med rena missbildningar eller folk som utvecklat psi-förmågor (typ telepati och liknande), artificiella intelligenser i form av robotar är inte heller helt ovanliga i denna värld.

I göborg är dom rena omuterade människorna högstatus medborgare medans mutanterna inte har särskilt högt anseende och lever på att göra skitgöra, rätt strikt avskiljda från dom rena människorna.

Vi får följa med Sennja Maler som sagt. Hon är mutant men dom enda attributen som skiljer henne från människorna är ett överdrivet starkt smak och luktsinne samt hennes huggtänder. I övrigt verkar hon vara rätt mänsklig. En dag får hon ett uppdrag som fått Göborgs enda andra konkurrerande Snokare mördad som drar in henne i en härva av läckta stadshemligheter, spionage, horeri, Göborgs svarta börs, illvilliga robotwannabe:s, hasardspel och en undre värld  full av diverse hemskheter. Mer än så tänker jag inte avslöja av den direkta handlingen.

Det som fascinerar mig med denna bok är hur högt i tak det är och hur bra författaren utnyttjar detta genom att skapa en hel värld i boken. Man får träffa väldigt många karaktärer och det berättas mycket om hur staden (och delvis världen) är uppbyggd i denna mörka tid. En komplex värld byggs upp i ens sinne medans man läser boken och efter att jag avslutat boken kände jag direkt att jag ville ha mer av denna värld. Jag tror det dock förutsätter att man kan acceptera dom muterande djuren somi alla fall jag i början tyckte var lite väl ”out going”, men när man väl kommit till insikt att dessa är en naturlig del av denna värld så blir det hela väldigt njutsamt.

Styrkan I Blodsmak är helt klart alla sidokaraktär, hintarna om omvärlden och stadens struktur som man bara suktar efter mer utav. Själva historien är egentligen något utav en axelryckning och en aning tillintetsägande men det gör verkligen ingenting för att allt annat väger upp för detta med stora lass.

Men jag säger absolut inte att huvudhistorien är dålig utan det beror väl snarare på min allmänna inställning till deckare där detektiven kan dra alla möjliga långdragna, avancerade och klarsynta slutsatser rakt ur luften, från ingenting. Men jag antar att det har en viss charm också, även om rätt mycket av handlingen är rätt förutsägbar efter att man bekantat sig med huvudkaraktärerna.

Jag vill dock varm rekommendera denna lilla bok och låt inte dom talande djuren med wasteland-rockar avskräcka. Det är till och med så att jag funderar på att införskaffa några av mutant-rollspels-böckerna bara för att läsa för njutningens skull.

Läs!

Annonser

~ av Jonas på 2010/08/28.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: