Earth Abides

Earth Abides är en Science Fiction roman skriven utav George R. Stewart redan år 1949 men känns än idag fullt aktuell och jag tror det beror mycket på att det inte läggs så stor vikt vid specifik teknik i boken vilket får den att kännas lite tidslös i stilen.

Hur som helst så handlar boken om huvudkaraktären Isherwood ”Ish” Williams som är en geografiintresserad man som lever ett stillsamt liv en bit utanför civilisationen i USA. Han gillar att hålla sig för sig själv men är ändå inte fullständigt isolerad. En dag blir han olyckligt nog rejält biten av en skallerorm. Ish insjuknar direkt och blir sängliggande ett par dagar  men överlever dock bettet. När han sedan kommer upp på fötter och han beger sig till sin lokala bensinmack för att tanka sin jeep finner han att det är tomt där, Ish finner detta självklart extremt mystiskt men funderar inte så överdrivet mycket på det hela.

När han sedan beger sig in till staden [?] upptäcker han att alla är borta eller närmare bestämt döda. Han upptäcker tids nog att mer eller mindre alla människor han någonsin känt och inte känt dött i en mystisk ny antagligen luftburen pest. Han drar slutsatsen att han måste ha klarar sig på grund av ormbettet.  Han undrar om detta är något lokalt eller om ”the great disaster” har inträffat i hela USA och han bestämmer sig således för att bege sig ut på en roadtrip för att undersöka saken. Ish åker genom stora delar av USA och finner att detta har inträffat överallt och att antalet överlevande är väldigt några. På många sätt tycker jag att detta är den mest intressanta delen av boken när han åker omkring och och träffar diverse mer eller mindre galna överlevande, dock bör man ha lite koll på amerikansk geografi för att kunna uppskatta det till fullo.

Om jag tillåts hoppa lite i handlingen så träffar han en dam vid namn Emma som han förälskar sig i, dom beslutar sig att slå sig till tro tillsammans med några andra (någorlunda vettiga) överlevande och så startar ”the tribe” som dom kallar sig, vilket evolverar till att bli ett litet samhälle vars gång och motgång vi får följa i större delen av boken. Fast först och främst är det extremt centrerat kring Ish. vi får följa hans tankar, känslor och får uppleva allt som händer ur hans perspektiv.

Den lilla stammen lever lyckligt, inget snack om saken dom gifter sig med varandra och skaffar barn, upprätthåller traditioner dom anser vara viktiga osv men problemet ligger i att stammen inte producerar något eller ens är lite självförsörjande.  Dom lever i hus som sakta men säkert förfaller med åren, dom förlitade sig på el från ett fungerande vattenverk i närheten som tids nog slutar fungera. Detsamma gällande vatten. När vattenledningarna till slut vittrar sönder får stammen problem. till saken hör även att dom aldrig gör några ansträngningar för att förbättra sin situation utan bara glatt accepterar att den gamla världen faller sönder omkring dom. Dessutom odlar dom ingenting och jagar väldigt lite eftersom dom kan ta en promenad till närmaste butik och hämta allt vad dom vill ha. Inte ens någon upptäckarlust har dom. Under en tjugoårs period beger skickar dom ut en liten trupp en enda gång för att se hur det står till med omvärlden.

Ish är den enda i stammen som inser problemet med detta sätt att leva. Medans alla dom andra lever ett lyckligt och enkelt liv medans Ish plågas av vetskapen om att dessa människor inte ens vill börja återuppbygga civilisationen, som han från början hade förväntat sig.  Hela berättelsen blir en slags lång baklänges historia där civilisation snabbt övergår till primitivism och Ish är den enda som ser, eller i varje fall bryr sig om detta. Inte nog med detta barnen som föds har ej heller någon som helst lust till att lära sig läsa, skriva eller räkna, något som plågar Ish extremt mycket.   Boken handlar helt enkelt om Ishwoods liv och man får följa med honom ända till slutet.

Jag gillade verkligen Eart Abides och jag känner verkligen med Ish i hans ångest när ingen vill börja återuppbygga civilisationen eller ens nån någon slags teknisk utveckling. Under 20 år går mänskligheten från att vara civiliserad till stenålders. Han försöker ständigt uppväcka skapargnistan och få dom övriga att förstå vikten av kunskap, kreativitet och civilisation men tyvärr förgäves. Folket är mer intresserade av att leva sina enkla liv där man kan raida en butik och få sig en måltid än att odla och jaga och på så vis få till en någorlunda stabil och hållbar matproduktion, men intresset är noll, trots att alla är medvetna om att maten i butikerna inte kommer räcka för evigt.

Jag tror faktiskt att Earth abides ger en rätt rättvis och realistisk bild över hur post-apokalypsen skulle kunna se ut om det faktiskt hände på riktigt och det erkänner jag med stor frustration. Det är jävligt mycket enklare att bara glida omkring och leva av den gamla världen än att ta saken i egna händer och få den nya världen på fötter. Problemet är väl också kanske just i Ish stam att desto längre dom väntar desto svårare blir det att ta tag i det och när det väl sker dramatiska förändringar som när vattenförsörjningen går sönder känns det övermäktigt och dom finner hellre nya primitiva och enkla lösningar istället för att ta på sig mastodont projektet att försöka laga ledningen.

Sen kan man ju självklart se det från andra hållet. Vem är Ish att pracka på dom andra kunskap och sitt tjat om att återuppbygga den gamla världen? Dom andra är rätt lyckliga och nöjda med sitt liv, varför ändra det som funkar och varför inte bemöta problem när det kommer? Även om jag personligen tycker att det är ett vidrigt synsätt eftersom jag vurmar för teknologi och kunskap. Till min glädje sprudlar dock hela boken av en genomgående om än något tillrättalagd kritik av primitivism vilket i varje fall jag uppskattar, även om jag delvis kan tycka att det enkla scavenger-livet kan vara tilltalande. Men grejen med Earth Abides är att det är så seriös och ”realistisk” stämning att man aldrig får den där ”fan-vad-tufft-det-är-att-leva-i-en-förstörd-värld”-känslan utan man spenderar större delen av boken med att hata dom övriga stammedlemmarnas naivitet.  Å andra sidan kan jag utan tvekan tänka mig att primitivister av olika slag skulle kunna läsa boken och känna sig sjukt nöja över människornas handlande och snarare förakta Ish för hans i deras tycke övertro till civilisation och misstro till ett enkelt liv.

I övrigt är det roligt att George Rippey Stewart har lagt så mycket tid på att skapa en trovärdig och intressant berättelse. Han var för övrigt professor i engelska och således är boken skrivet på ett extremt vackert språk som man verkligen sugs in i. Dessutom är boken fylls av poetiska med väldigt tydliga miljöbeskrivningar som inte går av för hackor.

Gillar man geografi så har man även en hel del att hämta eftersom det pratas väldigt mycket om hur landskapet och omvärlden förändras med tiden och vad som händer med omvärlden om människor inte rättar till naturens ”skavanker” och naturen får frodas fritt och vildvuxet. Om man är ett fan av biologi har även boken vissa kvalitéer, till exempel om olika djurarters uppgång och fall efter att människans herravälde mer eller mindre försvunnit.

Hur som helst så rekommenderar jag varmt Earth Abides, den är helt klart läsvärd och lite annorlunda om man jämför med andra verk i genren som oftast kan kännas lite slit-och-släng.  Om man vill ha en fin jordnära roman som ändå utspelar sig i en post-apokalyptisk miljö tycker jag definitivt att man ska ge den ett ärligt försök.

Annonser

~ av Jonas på 2010/10/29.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: