Children of Men

Boken

Children of Men (Människors Barn) är en bok skriven av PD James som publicerades 1992. Detta är en brittisk dysopi. Inte direkt kanske särskilt post-apokalyptisk men passar ändå väldigt bra in här på bloggen med sitt mörka med ändå smått hoppfulla tema.

Allt utspelar sig  i 2020-talets Storbritannien. Sedan 1995 har inga barn fötts eftersom alla män blivit sterila på grund av okända anledningar. På grund av detta minskar naturligtvis befolkningen stadigt i och med att dom gamla sakta börjar dö och detta leder sakta men säkert mot samhällets kollaps. Allt är extremt dystopiskt och trots att alla lever lugna och trygga liv är väldigt få lyckliga.

Den sista generationen som föds kallas kort för ”omegas”. I en värld som förlorat nästintill allt framtidshopp dyrkas omegas likt små gudar. Under sin hårda med välmående uppväxt har de omhuldats och fått allt de pekat på eftersom samhället har projicerat sin önskan att leva vidare på dem.Som ett resultat på detta irrationella vurmande för denna generation så slutar detta i att att ”omegorna” blir hänsynslösa mördande sociopater.

Eftersom att dom allra flesta förlorat hoppet och mest vill invänta slutet i lugn och ro styrs  storbritanien mer eller mindre som en  diktatur utav Xan Lyppiat som utnämnde sig själv till ”Warden of England” i det sista valet.  Xan Lyppiat är huvudkaraktären och Oxford historiken Dr. Theodore ”Theo” Farons kusin. Tillsammans spenderade dom många somrar tillsammans ute på familjens gods på landsbygden och växte där upp tillsammans.

Theo är en tämligen missnöjd man som ser livet som tråkigt och ofta meningslöst. Han har aldrig riktigt varit nöjd och aldrig riktigt lärt sig att älska. Dock gifte han sig med en dam han också fick barn med. Han övertygade sig själv om att han älskade henne men sedan han av misstag råkat backa över deras barn så sprack snart deras giftermål då deras kärlek inte var stor nog för att kunna bära upp förlusten av ett barn. Hans fru gifte om sig och Theo fortsatte leva sitt ensamma liv.

En dag kontaktas Theo av Julian som är en kvinna från en aktivistgrupp som kallar sig själv ”dom fem fiskarna” och att uppmanas prata med dom och han övertygas senare att besöka sin kusin för att prata med honom om några av aktivistgruppens förslag på olika sätt att förbättra samhället. Mötet med kusinen och går inte särskilt bra och det tar inte lång tid innan han dras in i gruppen och det visar sig att Julian är med barn och nu måste dom tillsammans skydda det annalkande barnet och undkomma staten…

På det stora hela tycker jag att boken var väldigt bra och läsvärd.Ibland kan den sväva ut lite för mycket utanför handlingen men det känns ändå ok då författaren gör det på ett smidigt och rätt elegant sätt. Allt beskrivs på ett väldigt snyggt sätt och det gör mig sugen på att flytta till Storbritannien. Jag rekommenderar verkligen den här boken.

Filmen

2006 kom den japansk-brittisk-amerikanska filmatiseringen av Children of men (regisserad av Alfonso Cuarón med Clive Owen i huvudrollen ) som får sägas rätt löst baserad på boken bortsett från grundkonceptet. Jag såg faktiskt filmen före jag läste boken men det är så pass stor skillnad mellan dessa att det ändå inte spelade särskilt stor roll i mitt tycke.

Filmen handlar om samma sak. Det har slutat födas barn, fast skillnaden i filmen är att det kvinnorna som sterila istället för männen och Theo (som här är byråkrat) tvingas hjälpa kvinnan som ska föda det första barnet som har fötts på 20 år. Samtidigt måste dom komma undan illvilliga aktivistgrupper och den hårda polisstaten som vill åt barnet för sina egna egoistiska syften.

Som sagt är filmen väldigt annorlunda gentemot boken. Den är väldigt mycket råare och mer rent av post-apokalyptisk, större delen av världen är förstörd och det är endast Storbritannien som har en fungerande om än extremt förtryckande och hård statsapparat.

Medans boken vinner på känsla, stilgrepp och en fin historia klarar sig filmen snarare på action och råhet. Därav inte sagt att filmen inte är berörande för det är den verkligen. Det är en vinglig balansgång att få action att bli riktigt känslosam men jag tycker ändå att det funkar i filmatiseringen. Dock ligger fokus på helt andra saker än i boken. För nån som verkligen gillar post-apokalyps är nog filmen att föredra framför boken. Där boken är luddigt dystopisk är filmen rått apokalyptisk. Fast jag tycker nog man både ska läsa boken och se filmen för dom är både två väldigt bra på olika sätt och jag skulle nog säga att både boken och filmen även håller utanför post-apokalyptiska sammanhang till skillnad från mycket annat i genren.

Annonser

~ av Jonas på 2010/11/18.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: