On the beach

Här kommer ett rejält inlägg som avhandlar On the beach!

Boken

On the beach kom ut 1958 och skrevs av författaren och ingenjören Nevil Shute.

Efter ett kortvarigt tredjevärldskrig om utplånat allt mänskligt liv på norra halvklotet och vetenskapsmännen uppskattar att det kommer dröja cirka ett halvår innan de radioaktiva substanserna med vinden når ner till Melbourne i Australien, där huvuddelen av boken utspelar sig. Med andra ord går alla karaktärer i boken omkring och stillsamt inväntar döden.  Huvudkaraktären kan sägas vara  Dwight Towers som är en amerikansk ubåtskapten som befann sig ute på havet medan bomberna föll.  Han och besättningen åkte runt i världen och lyckades inte få kontakt med någon och upptäckte oroväckande höga radaktivitetsnivåer nästan överallt. Till slut så visade det sig att Australien var något sådär oskadat och att det fanns en viss tillstymmelse till fungerande militär där, så sen dess har han, ubåten och besättningen varit stationerade i Australien. Dwight Towers hade fru och barn hemma i USA och fast han mycket väl vet att alla han någonsin känt på fastlandet i USA lever han i en total förnekelse.

Andra karaktärer är Moira Davidson som är alkoholiserad ung dam som tar dagen som den kommer utan några större ambitioner. Moira och Dwight har något slags märkligt platoniskt kärleksförhållande trots Dwights förnekelse och eviga trohet till sin döda fru. Dom finner tröst i varandra och sin omöjliga kärlek och på något märkligt sätt får dom varandra att må bättre.

Peter Holmes är australiensare och lever tillsammans med sin naiva och blint förnekande fru Mary och deras lilla barn. Mary fullkomligt vägrar ta in faktumet att dom snart kommer att ligga och ruttna och Peter spelar med och dom ägnar enorma mängder energi och tid på att ordna i sin trädgård för att slippa tänka på det som komma skall.

Vetenskapsmannen John Osborne fördriver tankar och tiden med att köpa loss en Ferrari och hjälper till att samordna Australiens och mänsklighetens sista och mest våldsamma bilrace.

Alla dessa karaktärer gör sitt bästa för att leva så gott som möjligt innan det oundvikliga kommer att ske.

Ubåten kallas ut på två uppdrag att inspektera hur det står till i norr. Man har nämligen upptäckt mystiska osammanhängande morsemeddelanden som skickas från USA. Dwight och hans besättning skickas för att undersöka möjligheten om det kan finnas någon vid liv i Nordamerika. Resultatet av trippen blir dock tyvärr ej vad om har hoppats.

Jag tyckte att boken var väldigt bra. Kanske mest på grund av att den lägger fram hela scenariot på ett sånt kontrastfullt sätt. Alla kommer inom cirka sex månader vara döda och alla vet det, trots detta så målas allt upp som väldigt fridfullt och alla är faktiskt lyckliga eller försöker i varje fall så gott dom kan trots rädsla och ångest. Men alla är ändå sorgeslösa och gör det bästa av dagen. Personligen tycker jag att det fångar domedagskänslan på ett klockrent sätt, att den kommer sakta krypande och malande snarare än pang-på.

Filmen (1959)

Redan ett år efter att boken släpptes kom den första filmatiseringen som Nevil Shute i slutändan var fruktansvärd missnöjd med. Dock får man väl ändå säga att denna filmatisering lyckas hålla sig ganska bra till bokens handling i det stora hela.

Den är svartvit, klämkäck och hög bombattisk musik kommer i kärleksfulla scener. Stämningen är mer positivt lättsam, som att inget ont har inträffat till skillnad mot boken som på ett vettigare sätt lyckas balansera känslan av att världen har gått åt helvete i kombination med det trevliga livet på landsbygden utanför  Melbourne. I filmen blir den balansen aldrig riktigt lika bra i avseendet som i påträngande och nästan lite obehaglig (fast trevlig ändå), filmen är snarare en ren kärlekshistoria som råkar utspela sig i en tid då mänskligheten håller på att gå under.

Fast egentligen vet jag inte hur bra det egentligen är att sitta och jämföra bok och film då det är så himla olika saker men för att ha någon slags referensram så fortsätter jag på samma linje.

Moira är tyvärr en helt annan karaktär i filmen och detta drar ner det hela, i mitt tycke. Moira var utan tvekan min absoluta favoritkaraktär i boken med sin unga rebelliska men ändå ”lillgamla” nihilistiska inställning till omvärlden med en stor försmak för Brandys, en gullig slags dekadens medan hon i filmen är en 37:årig ogulligt dekadent kvinna som mer eller mindre gett upp allt och är på jakt efter någon att slå sig till ro med, besviken på livet och törstande efter romans. Förvisso inget fel med det men det drar ner handlingen väldigt mycket då något av det roligaste i boken var Dwight och Moiras utveckling tillsammans. I filmen är dom mest bara vanligt kära, vilket ur ett tittarperspektiv såklart oftast är tråkigare.

Ska man gnälla mer på karaktärer så är Mary helt avskyvärd i filmen. Hon är ointelektuell, naiv och helt enkelt fullständigt bakom flötet, vilket jag tycker är en rätt orättvis framställning av den karaktären då man bara väljer att visa hennes ignorans och dumhet medan hon i boken faktiskt är en vettig och fantastiskt människa. Dessutom har man fullständigt valt att utelämna Peters och Marys trädsgårdsarbete som om man ska vara analys-nördig hjälper Mary att inse vad som faktiskt kommer att hända och slutar förneka det.

Utan att på något sätt vara någon slags arggofeminist så tycker jag nästan alla kvinnor i filmen framställs som rätt korkade och ”gulliga men lite dumma”. Männen måste hela tiden förklara hur saker och ting ligger till och kvinnorna har svårt att acceptera det som komma skall. Lite tråkigt kan man tycka.

Annars finns det inte mycket att klaga på. Men jag tror inte man direkt ska förvänta sig någon häftig post-apokalyps när man ser den här. Det är kort och gott en kärlekshistoria.

TV (2000)

År 2000 kom den andra filmatiseringen vilket resulterade i en miniserie bestående av två delar på en sammanlagd speltid på ungefär tre timmar. Spektaklet regisserades av Russell Mulcahy och är en modern tolkning av boken och en remake av filmen från 1959. På det stora hela håller sig även denna sig någorlunda bra till huvudhandlingen men i övrigt är det väldigt mycket som är annorlunda. En del saker är tilagda andra är borttagna eller förvridna till oigenkännlighet. On the Beach (2000) är en sån där film/miniserie som jag definitivt skulle tyckt varit rätt bra om jag råkat se den på tv en grå söndagskväll, utan att ha läst boken innan. Men om jag sätter den i förhållande till boken och den första filmen så känner jag mig inte alls lika imponerad. Missförstå mig rätt den är skaplig och inte alls särskilt dålig men det är så mycket som är knasigt.

Framför allt så har man behållit själva grundhandlingen men liksom sabbat hela poängen med den och istället skapat ett gråtmilt pro-amerikanskt drama där det är tänkt att man ska dra en djup suck och säga ”Åh, mitt älskade USA!”. Alla australiensarna framställs som lite galna och konstiga medan amerikanerna är dom enda rediga och vettiga människorna kvar. Jag saknar mest den sorgeslösa nihilismen, utan en tillstymmelse av självömkan från boken. Där alla bara accepterade sina öden utan gråt eller ånger. I den här filmatiseringen är alla väldigt känslosamma vilket förstör själva grundpoängen.

På tal om känslor så har man självfallet även förstört Moiras och Dwights kärleksförhållande till en vanlig sliskig kärleksaffär där Dwight helt glömt sin döda fru Carroll. Gestaltningen av Moira är helt klart bättre i denna filmatisering än i den första, fast jag tycker man ändå misslyckas med att göra hennes karaktär rättvis. Dwight hatar man bara i den här filmen.

Bryan Brown gör dock ett sjukt bra jobb som vetenskapsmannen Julian och han väger upp för mycket skavanker i filmen. Annars var denna filmatisering en rätt stor besvikelse i mitt tycke. Det blir ofta fel när man försöker göra filmatiseringar på äldre böcker eller remakes på gamla filmer. Mycket går förlorat och slutet i denna ska vi inte ens tala om…

Radiodramat

För den som är intresserad har även BBC Radio 4 gjort en radio dramatisering av boken. Jag har inte orkat lyssna igenom den men den kan säkert vara bra. Länk

Annonser

~ av Jonas på 2010/11/26.

Ett svar to “On the beach”

  1. […] This post was mentioned on Twitter by wastelandz, wastelandz. wastelandz said: On the beach: http://wp.me/pP2iI-lz […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: