The Postman – boken och filmen.

Boken

The Postman är en bok skriven utav fysiker och science-fiction författaren David Brin och denna kom ut 1985. The Postman är en rätt känd bok för att vara inom denna genre och är inte helt sällan bland dom första böckerna man kan komma i kontakt med om man bestämt sig för att nörda ner sig i den post-apokalyptiska litterära världen. Kanske detta beror mest på filmatiseringen av boken? Hur som helst så skulle jag säga att  The Postman är en ypperlig introduktion till genre och denna bok kan säkerligen uppskattas av även av folk som inte är besatta av skyddsmasker och underjordiska skyddsrum.

Boken handlar om Gordon Krantz, den sista levande idealisten som vandrar runt i ett förstört Amerika och livnär sig på att sjunga, spela teater och berätta historier. Han klarar sig relativt bra i denna värld men som den idealist han är så saknar han något högre att tro på sedan hans omvärld föll. Exakt hur världen har gått under är något oklart men det talas om allt om hungerstrejker, världskrig, AI, hemska sjukdomar, atombomber och inte minst ultraegoistiska paramilitära så kallade survivalister, som jag kommer skriva om mer längre ned.

En dag när Gordon Krantz vandrar omkring råkar han ut för ett illvilligt rövarband som stjäl i princip allt han äger men skonar hans liv och lämnar honom åt att frysa eller svälta ihjäl. Han gör sitt bästa för att överleva och då han tror att han ska dö slår slumpen och lyckan till och han finner en brevbärar-bil innehållande en mumifierade brevbärare , och massor av brev. Brevbärarens välbevarade uniform räddar hans liv och till hans stora förtjusning hittar han även cannabis och whiskey i bilen. Som av ett mirakel överlevde han tack vare sin tur. Han tar självfallet uniformen och breven och beger sig åter ut i vildmarken och stöter på ett litet samhälle där en stor lögn sakta börjar ta form. En lögn som kan stilla Gordons törst efter ideal och kanske till och med göra något gott för spillrorna USA.

Lögnen är improviserad och till en början inte särskilt välgenomtänkt. Till slut växer den och till och med Gordon själv börjar till slit nästan tro på den. Lögnen består i att han påstår sig vara en representant av ”the Restored United States of America” och att hans uppdrag är att  starta upp ett fungerande brev-nätverk mellan dom olika byarna och små städerna samt för få ingå i dessa nätverk måste samhället kunna uppvisa en civiliserad attityd genom att följa ett par stadgar vilka är att ledare ska röstas fram och andra självklarheter, ur vårt civiliserade perspektiv. Det kan tyckas otroligt men Gordon lyckas få folk att tro på hans upprättade regering som finns långt där borta i norr, lögnen växer sig komplex och blir nästan självförklarande desto mer den utmynnar i praktik samt att Gordons teatrala färdigheter spelar in väldigt mycket.

Jag kan tyvärr inte återge storyn på ett rättvist sätt inser jag nu. Jag föreslår istället att den som är intresserad av boken läser den. För den är verkligen oerhört bra och läsvärd!

Det intressanta med The Postman är i mitt tycke att det inte är vilken post-apokalyptisk historia som helst, ihopslängd av någon random nedrökt gasmasks-fetishist utan världen i boken är verkligen komplex och välgenomtänkt. Konflikterna är invecklade, och det finns en stor komplexitet i allt som händer. Ingenting är lika linjärt och ”enkelt” som i andra böcker i samma genre. Det jag kanske älskar mest med denna bok är att  det som ytterst fick världen att falla inte var krig och sjukdomar utan hyper-survivalisterna. Den typen av personer som förbereder sig inför världens fall och stackar upp med konserver, gillar överskottsmilitärkläder, skägg och har en osund fascination för vapen. Det var dom som var droppen som fick bägaren att rinna över och personligen tycker jag att det är ett väldigt uppfriskande element i denna likriktade genre där survivalister allt som oftast hyllas över skyarna.

Sen kan man inte annat än gilla Gordon som den idealist han är att han trots sin från-och-till ledarroll undviker att missbruka sin makt och sätta sig själv högst i den apokalyptiska hierarkin som ska lösa allt utan han är närmast en katalysator och motiverande faktor till en lång rad samband av orsak och verkan.

Boken handlar väldigt mycket idealism och symbolism överhuvudtaget och den lämnar mycket åt egen tolkning, om man gillar sånt.

Sen tycker jag att det är riktiga festligt att man får råka på så många typer av grupperingar i boken, inte bara dom ”goda” och dom ”onda”. Vi bjuds på allt från våldsamma survivalister, rövarband, vansinniga feminister, farmare, teknikbesatta gamla akademiker och ingenjörer, AI-dyrkande människor, religiösa, hippies som bor i ett tryggt berg och kanske en och annan mutant?

Tillsammans med Earth Abides så tror jag faktiskt att The Postman är en av dom allra bästa böckerna i denna genre. Å andra sidan tror jag  man kan gynnas av att vara amerikan för att till fullo ta till sig av det hela, på grund av mycket ”lokala” och kulturella referenser. Dock är Den ändå väldigt njutbar.

Filmatiseringen

Filmatiseringen av The Postman kom 1997 och ingen mindre än självaste Kevin Costner (som även är huvudrollsinnehavare i filmen)  höll i tyglarna vid produktionen, det gick som det gick och den har vunnit pris som en av världens sämsta filmer. Trots detta har den i skrivande stund ett helt ”ok” betyg på IMDB (> 5), vilket i dessa post-apokalyptiska sammanhang får sägas vara utomordentligt bra. Någon dag när jag har tråkigt ska jag gå igenom alla filmer jag har skrivit om på den här bloggen och räkna ut IMDB-snittet om dom, kommer säkert ligga runt 3 eller så.

Hur som helst. När jag tvingade mig igenom filmen så tyckte jag till en början att den var acceptabel och det enda som som kändes störande (förutom Kevin Costners ansikte) var att allt var omkastat tidsmässigt, jämfört med boken. Jag fick till och med upp hoppet om att den inte skulle vara så illa men det dröjer inte lång tid innan det går åt skogen och verkligen spårar ur. Jag anser att det största problemet eller felet om man så vill inte är att denna film är dålig, den är egentligen mer än axelryckning. Hade jag inte läst boken innan så hade jag kanske till och med tyckt att den vore positivt ok. Men grejen är att den helt och hållet går ifrån bokens handling och flummar loss fullständigt, hamnar på sidospår och tvistar om huvudhandlingen och det slutar i mitt tycke med att filmen missar exakt hela poängen och känslan som boken förmedlar. Dessutom, trots filmens hela  3 timmars speltid utelämnar massor av viktiga saker och istället fyller den med sentimentalt trams á a da american dream. Tröttsamt för oss som inte är amerikaner och antagligen något pinsamt för amerikanerna själva eftersom det inte heller görs på ett speciellt lyckat sätt.

Ok om filmen hade varit 1,5 h som en vanlig film, men det är verkligen svårt att stå ut med Kevin Costner och försöka ta honom på allvar i 3 jävla timmar. Det blir nästan parodistämning ibland.

Om jag ser till produktion, genomförande och skådespelare så är filmen dock utan tvekan väl godkänd enligt en post-apokalyptisk standard men bra är den verkligen inte. Skulle jag vilja se en post-apokalyptisk film bara sådär skulle jag mycket hellre välja någon italiensk lågbudget produktion  från det härliga 80-talet istället för att lida mig igenom denna.

Vad jag dock skulle älska att se är en tv-serie som utspelar sig i postman universumet. Det finns så mycket att hämta från boken och om det gjordes på ett finurligt sätt tror jag det skulle kunna bli hur lyckat som helst. Inte för att det kommer hända, men ändå.

Jag rekommenderar alla att läsa boken men om man inte har en besatthet av Kevin Costner och post-apokalyptisk film så kan man lika gärna hoppa över att se filmen. Tänk hur mycket roliga saker man kan göra i Fallout på tre timmar istället?

Sammanfattat kan man nog säga att filmen utan tvekan förtjänar sitt ruttna rykte och då får ni även ta med i era kalkyler att jag hade extremt låga förväntningar, är van vid riktigt risiga b-filmer och har allmänt dålig filmsmak. Se Waterworld om ni är ute efter Costner i PA-miljö istället.

Annonser

~ av Jonas på 2011/02/20.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: