Kallocain

Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten de också? Hittills har det bara inte varit möjligt att kontrollera dem – men nu är alltså medlet funnet. /…/ Medlet ska tjäna vår trygghet, allas vår trygghet, Statens trygghet.” (s. 12-13)

Kallocain är en mörk skildring av ett samhälle där individen bara är ett kugghjul, viktig förvisso, men lätt att byta ut om det blir något ”fel” på det. Samhället är präglat av hjärntvätt, propaganda och övervakning – överallt finns elektroniska polisöron och varje hem har ett hembiträde vars uppgift också är att informera polisen om eventuellt avvikande beteende. Dessutom kan vem som helst ange dig om du uppträder misstänkt. Barn skickas iväg till speciella uppfostringsläger redan som sjuåringar, och indoktrineras där till att bli goda, lojala medsoldater. Det tillhör goda, lojala medsoldaters plikt att ange andra som inte kvalificerar in i gruppen. Människor i allmänhet inte bara finner sig i kontrollen, utan tvärtom uppskattar de den höjda säkerheten de är övertygade om att kontrollen gett dem.

Världsstaten – landet i boken – har på grund av krigshot från Universalstaten tvingat ner människorna under jord. Där lever de i olika ”celler” Kemistäder, Skostäder och så vidare, men byggnationen sträcker sig nedåt som skydd mot faran. För att undvika spionage tillåts inte medborgarna i de olika cellerna att besöka varandra, och om familjer splittras är det för gott.

Statens kontrollsystem fullbordas den dag kemisten Leo Kall uppfinner en drog, som uppkallas efter uppfinnaren, Kallocain. Detta serum får människor att avslöja sina innersta tankar, och är avsett att användas för att avslöja statsfientliga tankar.

En natt invaderas Världsstaten av sin fiende och Kall blir fånge i Universalstaten, som liknar Världsstaten. Kall skriver i hemlighet ned sina minnen. Där reflekterar han även över att fångenskapen trots allt inte är mycket sämre än hans tidigare ”frihet”. Trots allt vägrar han sluta tro att hans Kallocain skall kunna hjälpa människor att skapa en ny, bättre värld.

Ovanstående är stulet från svenska wikipedia. Det sammanfattade handlingen i boken bättre än jag skulle kunna göra.

Visst Kallocain är ingen post-apokalyptisk bok utan snarare dystopisk, lite i samma stil som 1984. Dock tycker jag ändå, som jag skrivit om tidigare, att dystopier ändå i någon mening är relevanta för denna genren och när denna blogg ändå försöker ha ett visst fokus på svenska grejer inom genren så kan jag helt enkelt inte förbise en sådan svensk klassiker som Kallocain.

Om jag ska vara helt ärlig så blev jag lite besviken efter att ha läst klart den. Jag tyckte aldrig riktigt att den blommade ut någon gång, jag vänta på att något liksom skulle hända i handlingen men jag vet inte om det kanske bara är en smaksak. I övrigt så ligger extremt mycket fokus i boken på att framföra en väldigt byråkratisk och kall stämning, detta göra såklart genom att språket anpassas därefter men jag tycker faktiskt det går lite i överstyr då det känns som att större delen av boken bara är byråkratiskt dravel som inte för handlingen framåt. Visst stämningen och känslas som eftersträvas uppnås ju naturligtvis men blir det en så top notch läsupplevelse? Nja, skulle jag säga.

Trots att jag blev en smula besviken och trött på språkbruket gillade jag den ändå eftersom att den helt enkelt är en fantastiskt häftig bok. När jag läser gillar jag att ignorera det jag tyckte var mindre bra och fokusera på det som jag uppskattade och på det stora hela så kan man med gott samvete ha en gnutta överseende med det tidigare nämna.

Som svensk så borde man nog faktiskt ha läst Kallocain, själv så skäms jag nästan lite över att jag inte läst den förrens nu (2011)

Annonser

~ av Jonas på 2011/04/12.

2 svar to “Kallocain”

  1. Hej! Tipsar om Aniara av Harry Martinsson. Ett underbart vackert rymdepos från 1956! Det handlar om ett rymdskepp som transporterar människor till Mars eftersom jorden är förstörd av kärnvapenkrig. Aniara kommer ur kurs och flyter iväg i rymden och eposet handlar om människorna ombord. Lite flummigt eftersom det är dikter eller ”sånger” men jättefint! Det borde man ha läst mist lika mycket som Kallocain. 🙂

    • Det låter grymt intressant. Jag ska defintivt läsa den. *lägger till i läslistan*. Tusen tack för tipset!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: