Alas, Babylon – Pat Frank

Alas, Babylon är en riktig klassiker i genren vad-skulle-ha-hänt-om-kalla-kriget-bröt-ut-i-fullt-krig-och-ryssarna-bombade-skiten-ur-jänkarna och är till och med en ganska tidig sådan som antagligen direkt eller indirekt har inspirerat varenda post-apokalyptisk bok som någonsin skrivits.

Alas, Babylon kom redan 1959 och skrevs av amerikanen Pat Frank som egentligen hette Harry Hart Frank. Boken handlar om en herre vid namn Randy Bragg som bor i en liten sömnig stad vid namn Fort Repose i centrala Florida. Han har lever ändå ett ganska spännande liv och har ett förflutet som yrkesmilitär och har även försökt sig på en politisk karriär som dock fallerade på grund av att han vid ett tillfälle förespråkade rasblandning som ej visade sig vara populärt. Han har byggt om sitt hus exakt efter sina önskemål, har kvinnor att vraka och välja mellan och en utmärkt hushållerska som kommer några gånger i veckan och hjälper honom. Trots att han kanske dricker lite mycket så lever han ändå ett ganska gott liv. Randys liv driver något planlöst vidare tills en dag då han får ett brådskande telegram från sin äldre  bror, överste Mark Bragg, en i flygvapnet underrättelseofficer som för närvarande tjänstgör med Strategic Air Command vid huvudkontoret på Ofutt Air Force Base utanför Omaha, Nebraska. I telegrammet informerar Mark om  att han ämnar skicka sin fru och sina två barn att stanna i Fort vila med Randy, och att han vill träffa Randy omgående. Telegrammet avslutas med det olycksbådande ”Alas, Babylon”, en biblisk referens som bröderna hela sina liv använt som en eufemism för katastrof.

Mark Bragg visar sig vara ett militär taktiskt och strategiskt geni och råkar dessutom sitta på värdefull och känslig insider-information. När Randy anländer till militärbasen går Mark igenom hela det militära läget med Ryssland och kontentan av det hela är att han förväntar sig att ryssarna kommer attackera USA inom en snar framtid.  Om det kommer att ske morgonen därpå, om två dagar, en vecka eller nästa månad vet han ej men han är fullständigt säker på att det kommer hända. Randy uppmanas därmed att ta hand om Marks fru och två barn då han tror Fort Vila är säkrare för dom. Randy får dessutom ett stort försprång på att göra nödvändiga inköp, något han sätter igång med så snart han kommer hem men eftersom han inte är helt förberedd på att något sådant här skulle kunna hända vet han ej heller riktigt vad han ska införskaffa och gör en hel del fel, t.ex inhandlar en stor mängd kött som han stoppar i frysen.

Marks fru och barn anländer och inte kort därefter smäller bomberna och tillvaron för alla förändras radikalt. Vi får följa den lilla stadens kamp för överlevnad i post-apokalypsen i 50-tals style. Vad jag speciellt gillar är att det är en riktigt lång och härligt seg uppbyggnad för att effekten av att allt brakar samman fullständigt ska maximeras. Allt går både sakta och snabbt i apokalypsen, snabbt förlorar dollarn sitt värde och butikerna blir utsålda/rånade och butiksinnehavarna kommer på sig själva med att till slut endast äga enorma summor pengar och inget annat.

I Randys närområde hjälps alla åt så bra dom kan och verkar ändå klara sig ganska bra på grund av tur och stora mängder hårt arbete. Problem såsom radioaktivitet, laglöshet och sjukvård måste lösas och många sidor i boken handlar om hur detta ordnas. Även jakten på information, vart bomberna slagit ned, finns den amerikanska regeringen kvar, finns landet USA kvar, är kriget slut och vem vann i så fall är frågor folk måste ställa sig och med batterier och bensin som snabbt börjar sina blir information allt mer värdefull och svåråtkomlig.

Trots att boken är dramatisk, ibland tragisk och hemsk så lyckas ändå stämningen i boken hållas gemytlig och nästan mysig. Lite som ett väldigt långt men mysigt strömavbrott. Utan att spoila för mycket så tror jag detta funkar endast på grund av att området där handlingen utspelar sig klarar sig undan den allra värsta misären. Därav inte sagt att Alas, Babylon inte innehåller den obligatoriska post-apokalypsångesten men jag kan inte släppa känslan av att dom ändå verkar ha det helt ok trots sinande matföråd och andra bekymmer.

Men att skriva en ”hoppfull” post-apokalyptisk bok har ju sina poänger i och för sig och har boken något slags meddelande så är nog detta att små samhällen kan klara sig genom kriser bara man hjälps åt så gott man kan och upprätthåller ordning trots bristen på statsmakter. Sen uppmärksammar ju även boken naturligtvis hur kärnvapenkriget skiljer sig från tidigare världskrig då ingen ens någon får chansen att se fienden i vitögat eller ens har någon aning om vem som vann kriget om ens någon vann. Men känslan är ändå att ”allt kommer ordna sig” trots att det kommer ta ofantliga mängder tid och energi att återupprätta den moderna civilisationen.

Jag gillade Alas, Babylon väldigt mycket och tycker den var välskriven, medryckande och spännande och i och med den stora uppsjö av litteratur inom denna genre tycker jag denna bok står ut på ett positivt sätt och inte minst att den håller väldigt väl även idag 2012. Som i all bra post-apokalyps önskar man att det fanns minst tio uppföljare men tyvärr.

Dock en liten parentes:

Pat Frank har även skrivit en liten bok med den förträffliga titeln How to survive the H-bomb, and why som i princip verkar vara en manual på hur man på bästa sätt överlever ett kärnvapenkrig. Moderna survivalist-nördar verkar dock ha riktat en en viss kritik gentemot metoderna och knepen i boken. Själv har jag inte läst den men kan tänka mig att den är rolig.

Annonser

~ av Jonas på 2012/01/25.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: