Flood av Stephen Baxter

För er som såg Waterworld och inte riktigt kunde få nog av allt vatten och blev nyfikna på den värld som målades upp och ville veta mer om denna så är Flood av Stephen Baxter från 2008 något för er. Inte för att Flood egentligen har något med Waterworld att göra men ändå.

Boken handlar kort och gott om vad som skulle hända om havsnivån skulle stiga något otroligt mycket. Vi pratar nu inte om global uppvärmning så att dom fjuttiga polarisarna smälter så att dannmark försvinner utan verkligen en tusentals meters grotesk höjning. Detta kan tyckas orimligt men förklaras i Flood genom att jordens övre mantel innehåller ofantliga mängder vatten som pressas ut under en kort tid. Om man ska tro bokens efterord så ska det tydligen även tydligen finnas vissa belägg för att detta skulle kunna vara fallet på riktigt, han hänvisar i varje fall till två(?) artiklar i Nature men detta är för mig ett okänt område där min kunskap i det närmaste är noll. Men för boken spelar det väl egentligen ingen roll hur ”verkligt” det är.

Handlingen utgår ifrån ett gäng huvudpersoner som under tre år tillsammans suttit fängslade i Barcelona under en katedral hos ett kriminellt gäng/gerillagrupp/terrorister. Multimiljardären Nathan Lammockson, VD i företaget AxysCorp räddar dessa arma själar och börjar hänga med dessa och så förblir från och till genom hela boken. Genom dessa karaktärer och deras närmaste får vi följa hur vädret börjar bli bli allt konstigare och mer irreguljärt än vanligt och snart börjar vattnet höjas i rask takt, långt över allas värsta farhågor och vetenskapsmännens worstcasescenario kalkyler.

Hela boken utspelar sig ifrån juli 2016 till maj 2052, alltså under en ganska lång period och dessutom ur ett väldigt internationellt perspektiv. Tack vare Nathan Lammocksons förmögenhet och resurser i AxysCorp har alla karaktärer möjligheten att fara och flänga runt i världens alla hörn. Poängen med detta är ju naturligtvis att man ska få ett väldigt globalt perspektiv på undergången och verkligen förstå att hela världen drabbas men i mitt tycke kan jag inte låta bli känna att detta kanske sker på bekostnad av dramatik och karaktärsutveckling. Trots att man lär känna alla karaktärer mycket väl så känner i varje fall jag att jag på något sätt aldrig riktigt kommer under skinnet på någon av dom. Jag tror detta är en av dom större faktorerna som bidrag till att jag inte upplevde Flood som särskilt gripande eller eggande. Trots det hemska som inträffar på karaktärernas personliga plan då och då så blir det tyvärr för mig mest små axelryckningar.

I övrigt har jag två saker till jag vill gnälla på och det första är att jag inte kan släppa att det känns som att boken är skriven som en film eller ett manus till en film i den meningen att det känns som att den aldrig blir tillräckligt medryckande eller ”djup”. Det känns rent av nästan som det bara är ett långt referat av sammanhängande händelser. ”Nu gör vi det här och sedan gjorde vi det där”. Eller det kanske snarare är som en film som skrivits om till en bok. För övrigt vill jag gärna se en riktigt lång och seg tvserie som utspelar sig i Flood-universat.

Mitt andra och slutliga gnäll är gällande Axyscorp och dess herre Nathan Lammockson. Jag tycker kort och gott inte att det känns särskilt trovärdigt att en multimiljardär börjar hänga med några traumatiserade kidnappningsoffer trots att han ger sina klara anledningar men det känns bara stilmässigt ”fult” i brist på bättre ord. Han förmögenhet fixar allt och räddar massor av människor, dessutom har han utav någon outgrundlig anledning lyckats förbereda sig och sitt imperium ganska bra inför den globala katastrof som komma skall. Men det är lite som när man överanvänder magi i böcker och film och det blir ett fuskigt ”knep” man kan ta till i kniviga situationer och lösa vad som helst. Perspektivet blir dessutom skevt och inte särskilt effektfullt av att se katastrofen från den ganska säkra sidan även om vi också får se det miserabla.

Det som stör mig ännu mer är det finns någon slags bisarr underliggande kritik mot kapitalismen och Nathan Lammockson entreprenörskap och att det antyds att han på något sätt skulle vara ond för att han klarar sig ganska bra medans länders stater faller som dominobrickor. Jag kan acceptera att man kan föra fram en ibland legitim kritik mot utspårad företagsamhet och kapitalism om man är lagt åt det hållet men att göra det samtidigt som den elake hemska kapitalismen är källan till allt det materiella och goda i boken blir väldigt konstigt och man gör inte ens en grej av att det är ett tveeggat svärd utan bara antyder att intiativrikedom och entreprenörskap i sig skulle vara dåligt.

Men kanske kände sig Stephen Baxter tvungen att få med något slags politiskt statement i boken men i mitt tycke så faller det platt och känns bara konstigt i kontexten.

Vad jag däremot gillar väldigt mycket är kartorna som finns i bokens respektive delar där vi får se på en världskarta hur världen förändras eller snarare försvinner.

En annan favoritgrej ut boken är kapitlen som är ”From Kristie’s scrapbook” som helt enkelt är små passager ur random personers liv. Den lilla sorgliga historien om transhumanisten som ivrigt inväntar den teknologiska singulariteten är guld värd.

I övrigt får i klassisk post-apokalyptisk manér träffa diverse mer eller mindre roliga subkulturella grupperingar däribland marxister, maoister, survivialister, kanibaler/barbarer och min personliga favorit: den vandrande staden.

Trots att det känns som jag mest hade gnäll att framföra så tyckte jag egentligen inte att Flood var särskilt dåligt utan det var mer specifika grejer jag störde mig på. I sin helhet skulle jag nog dock inte gå längre än att kalla den ”ok”. Den hamnar verkligen inte på någon topplista av mina favoritböcker, ens bland post-apokalyptiska verk men den kändes ändå ganska läsvärd och jag övervägde aldrig att sluta läsa den och lägga den på hyllan men jag vill inte heller superrekommendera den.

Tror kanske den skulle mått bättre av att läsas för några år sedan då den var nyutkommen och den globala uppvärmningen var ännu mer i ropet än nu.

Hur som helst så läser jag just nu uppföljaren Ark och återkommer om ett par dagar med ett inlägg om den.

Annonser

~ av Jonas på 2012/03/19.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: